Vitaminer.nu - Vitaminer och kosttillskott

Inlägg från 2023-04

Salt - sanning eller myter om salt?

Salt - sanning eller myter om salt?

Salt har varit en av historiens största och viktigaste handelsvara. Man har spårat produktion av salt till 5000 f. Kr. Det har använts som valuta i flera länder, Kina hade till och med präglade mynt av salt. Gandhi tog över makten i Indien med början av den så kallade saltmarschen. Brittiska kolonialmakten hade monopol på saltproduktionen och inga andra fick tillverka salt i Indien. Gandhi gjorde med 78 andra anhängare en protestmarsch år 1930 på 40 mil till kusten för att själv tillverka salt. Tusentals anslöt sig till marschen. Det ledde senare tillsammans med andra olika aktiviteter till Indiens självständighet.

Världsproduktionen av salt är ca 190 miljoner ton salt per år.

Men vi har också hört hur skadligt salt är, hur det skulle höja blodtrycket och orsaka hjärtproblem. Nå, det är både falskt – och kan vara sant. Men faktum är, att för lite salt är riktigt skadligt – och kan även höja blodtrycket och skapa hjärtproblem.

En studie i läkartidningen The Lancet från 2016 bekräftar detta. De skriver att det inte finns några hälsofördelar med att äta lite salt. Inte ens för människor med högt blodtryck. De som äter för lite salt (mindre än tre gram) löper högra risk för att drabbas av hjärtinfarkt än de som äter normala mängder salt (5–6 gram). (1)

I tidningen Dagens Medicin läser man att Livsmedelsverket rekommenderar max 6 gram salt om dagen. Men dessutom att kroppens utsöndring av salt via urinen uppgår till ca 9 gram och via svett och avföring till 6 gram, sammanlagt 15 gram. Författaren menar att detta inte går ihop, och det kan nog de flesta hålla med om. Flera studier visar även att den låga saltmängden kan orsaka hjärtproblem. (2)

Man skriver: ” Det finns flera tusen studier som visar att ett lågt saltintag inte ger några fördelar jämfört med ett saltintag som är högre, men däremot tvärtom.”

Men än är kampen inte över. Nyligen publicerades en svensk studie som hävdade att för mycket salt inte är bra för plack i ådrorna, en annan vinkling på saltfrågan. Men för mycket av något är aldrig bra; och vad är det för salt de pratar om? Rent bordssalt förmodligen, utan några som helst spårmineraler. Kontroversen fortsätter.

Med sommarens värmeböljor är det många som lider i onödan på grund av saltbrist. Man blir utmattad av saltbrist. Har man för lite salt i kroppen eller dricker extra mycket vatten pga. värmen, vilket oftast rekommenderas i första hand, späds salthalten ut till en farligt låg mängd. Det är då man drabbas av värmeslag, som det kallats, men borde kallas saltbrist.

Bonden sätter ut saltblock på sommaren till sina djur för annars dör de. Vi måste ha tillräckligt med salt. Allt kan överdoseras, även vatten. Men kroppen är bra på att reglera salthalten. Tar du för mycket blir du törstig och dricker vatten, vilket späder ut salthalten i kroppen och överskottet kissas ut med följd att natriumhalten i blodet blir normal. Får du i dig alltför mycket salt på en gång kräks du. Man klarar dock inte att dricka rent havsvatten för då späder man inte ut saltet utan får mer hela tiden. Man måste späda med sötvatten.

Samerna hade salt i sitt kaffe förr i tiden. På vintern fick man använda smältvatten från snö som inte har några mineraler alls, då tillförde man salt, även för smakens skull. Idag har man saltat renkött eller ost i kokkaffet. Det sägs vara en mycket speciell smakupplevelse.

Men först lite om de studier som gjorts som orsakat dessa saltvarningar. I en lång artikel i New York Times 2 juni 2012 beskrev bestsellerförfattaren Gary Taubes hur forskningen om salt gått till. I början på 1970-talet började man prata om relationen mellan salt och högt blodtryck. Men det fanns ingen riktig forskning. (3)

En studie var baserad på djurförsök. Råttor fick massor med salt och fick högt blodtryck. Sedan fick man reda på att de stackars råttorna fick sextio gånger mer salt än människor någonsin skulle få i sig. De fick motsvarande två fulla koppar med salt – per dag!

Baserat på dessa så kallade studier bestämde sig de amerikanska myndigheterna, USDA och FDA att salt är skadligt. Och det spred sig över hela västvärlden. Trots att flera kardiologer senare förnekat detta och sagt att forskningen var dålig, fortsätter myten. En ledande kardiolog, Dr Graham MacGregor förklarade en gång att forskningen inte var annat än ”en mindre irritation som orsakade en större uppståndelse”.

Men har myndigheterna en gång bestämt sig så är det närmast omöjligt att rubba dem. Se på kostcirkeln, varning för fett och kolesterol och inte minst vitaminer och mineraler som i alla tider legat på ”minsta möjliga dos” för att undvika bristsjukdomar. Länge påstod man att det var farligt att inta mer än 400 IE D-vitamin. Det får man i sig på tio minuter i solen.

"Man kan utan tvivel säga," som Drummond Rennie, redaktör för The Journal of American Medical Association, sade redan 1998, att myndigheterna som driver budskapet om att äta mindre salt hade "gjort ett åtagande om saltutbildning som går långt utöver de vetenskapliga fakta."

En annan studie som publicerades redan 2008 följde under åtta år personer från fem länder och tre kontinenter, och fick samma resultat. Men den verkliga spiken i kistan på varningar om högt saltintag är förmodligen slutsatsen från National Health and Nutrition Examination Survey vars undersökningar styrs av regeringen: under de sista 30 åren har de funnit ut att en diet med högt saltintag inte är associerat med ökat blodtryck.

I själva verket är det så att om man har för lite mineraler, däribland natrium, så kan det resultera i för högt blodtryck. Och studier har visat att en diet med lågt saltintag kan öka risken för hjärtattacker med 400%. (4)

Men absolut, om man redan har högt blodtryck, så skall man inte experimentera med ökat saltintag (bordssalt). Ökat saltintag gör att vätskan kvarhålls i kroppen (för att späda ut saltkoncentrationen) vilket gör att blodtrycket höjs temporärt – tills dess att saltet och vattnet utsöndras av njurarna genom urinen.

Men det mesta saltet vi får i oss kommer från färdiglagad mat och halvfabrikat med det billigaste saltet i hög koncentration av natrium. Vi svenskar anses äta mest halvfabrikat i världen.

Vad är salt?

Salt i sin grundläggande form består av natrium (40%) och klorid (60%) som hålls ihop som kristaller av laddade joner i torrformat, men löses upp i vatten. Natrium är en essentiell mineral, en elektrolyt, som tillsammans med klorid och kalium håller vätskebalansen i kroppen; från vätskan i våra celler till vårt blodtryck, såväl som våra lymfkörtlar. Utan salt kan hjärtat inte dra ihop sig vilket naturligtvis är förödande som alla förstår.

Klorid reglerar vår syra-bas balans. Den behövs för magsyran (Hcl), höjer vår pH-nivå och absorberar kalium.

Vilket salt är bäst?

Nå, detta är ingen licens för att hälla salt på allting. Lagom är nyckelordet här. Men det finns en annan faktor. Det mesta bordssaltet idag består av rent natriumklorid, vilket är raffinerat, helt vitt, och har ofta klumpförebyggande ingredienser i sig som gör att det rinner bättre ur ströaren, med namn som: natriumferrocyanid, ammoniumcitrat och aluminiumsilikat.

Vi ser också idag ”havssalt” som är helt vitt och rinner fint ur ströaren. Det är möjligt att det kommer från havet, men har det blivit raffinerat? Ja, om det inte är ljusgrått utan helt vitt, har det blivit raffinerat på ett eller annat sätt. Man säger också att det består av 98% rent salt. Låter bra – eller hur?

När man raffinerar salt tar man bort alla spårmineraler i saltet, då blir det vitt. Men man tar även bort 40% av alla nyttigheter. Havssalt med spårmineraler och natrium är nyttigt för oss – tar man bort spårmineralerna är natriumet rent ut sagt giftigt i de mängderna. Havssalt är inte helt olikt vårt blod i mineralbalansen. För mycket av ett eller annat ämne kan vara skadligt i längden. Kroppen vet inte hur den skall hantera det.

Vanligt vitt bordssalt raffineras, tvättas, och bleks, behandlas kemiskt och tillförs klumpförebyggande medel så att det skall gå att ”ströa”.

Man kan jämföra det med det vita sockret där man tagit bort alla mineraler och andra ämnen från de olika råsockerarter som finns. I råsocker finns det till exempel fortfarande kvar krom som hjälper till att hantera insulinhalten. Eller det vita mjölet där man tagit bort 90 procent av alla nyttigheter.

Naturligt havssalt

Det finns dock en del saltprodukter på marknaden som består av rent havssalt där man varken dragit ifrån eller lagt till något. Celtic havssalt från Frankrike räknas som världens finaste salt. Det är ljusgrått av alla mineraler och fortfarande fuktigt. Man riktigt känner havet när man öppnar påsen. Det rinner inte som vanligt salt, vilket innebär att det inte finns några klumpförebyggande medel. Men det smakar faktiskt gott, inte ”salt” som vanligt bordssalt, som nästan är frätande i smaken. Celtic salt har en mjuk, nyanserad smak av alla mineraler.

I Celtic salt är natriumhalten ca 34% (salthalt ca 55–60%), resten är spårmineraler och fukt. Vanligt bordssalt har 98–99% salthalt.

Celtic havssalt kommer från oförstörda områden i Frankrike. Saltet sol- och vindtorkas och skördas i Bretagne. Det är garanterat fritt från pesticider, herbacider och skadliga kemikalier. Undersökningar har visat sig att Celtic havssalt inte innehåller någon mikroplast. Framförallt är det mycket mineralrikt och ett alldeles utmärkt mineraltillskott, utan tungmetaller. Det tillfredsställer vårt saltbehov utan att överbelasta kroppen med natrium. Det innehåller en mängd viktiga spårmineraler, såsom magnesium, kalium, selen, koppar, zink, järn och mangan. Celtic salt har till exempel mycket högre spårmineralhalt (17,5%) än Himalayasalt (4,1%). Dessa spårämnen är dock i sådana små mängder att det inte får deklareras på förpackningen,

Många naturläkare rekommenderar idag Celtic salt. Dess största användning är naturligtvis vid matlagning, men man kan vid extra värme, het sommar, bastubad, sport, hårt arbete, etcetera, även lägga en tesked salt i ett stort glas vatten och låta det lösa upp sig naturligt under en timme eller mer. När det är helt upplöst kan man lägga ner lite fler korn tills lösningen är mättad. Rör inte om, även om det finns saltkorn kvar i i botten. Använd sedan ett par matskedar av detta i vanligt vatten per dag. Detta salt har inte den skarpa sälta som vanligt bordssalt har och är gott att dricka. Lösningen håller sig flera dagar i kylskåp då det i princip är desinficerat av saltet.

Det är en liten brasklapp med havssalt. Det innehåller inte så mycket jod som vanligt bordssalt där man tillsatt det. Å andra sidan har Celtic salt ett aromsalt med hög halt av helt naturlig jod (375 mcg / ¼ tsk) vilket består av sjögrönsaker med den nya ”umami-smaken”.

Referenser:

(1) https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ingen-fordel-med-lite-salt-i-maten

(2) https://www.dagensmedicin.se/opinion/debatt/livsmedelverkets-rad-bor-intas-med-en-nypa-salt/

(3)  http://www.nytimes.com/2012/06/03/opinion/sunday/we-only-think-we-know-the-truth-about-salt.html?pagewanted=all&module=Search&mabReward=relbias%3Ar

(4) The Cochrane Database 2004.1, Alderman. Hypertension 1995;25(6)

ARTIKEL 1 1.1  | Visa alla