Det fantastiska silvret! - Vitala Nyheter

Det fantastiska silvret!

Kolloidalt silver -mineralet som stärker immunförsvaret, samtidigt som det rensar kroppen på ovälkomna bakterier, svampar och virus

Visste du att det finns en enkel hjälp att få som kan råda bot på de flesta av våra vanligaste infektioner? Hjälpen heter kolloidalt silver - en substans som består av destillerat vatten och miljarder små silverpartiklar. Dessa silverpartiklar existerar vanligtvis i två former. Dels i upplöst form, så kallad jonform. Dels i partikelform där silver i elementär form existerar som partiklar med väldigt liten storlek.

Beroende på tillverkningsprocessen så kan den inbördes fördelningen skilja något, men den vanligaste formen av kolloidalt silver brukar bestå av ca 80-90%joniskt silver och resten i partikelform. Det är väldigt viktigt att renast möjliga silver används i tillverkningsprocessen, så att bara silver, och inte andra legeringar följer med i produkten. 99.99% rent silver brukar användas av seriösa tillverkare, och det är i princip så rent silver som man kan producera. Sterlingsilver ska absolut inte användas eftersom det är en legering som innehåller koppar.

Partiklarna och jonerna är så små att om man skulle tillverka en ask med volymen en kubikmillimeter, så skulle det rymmas över en miljard silverjoner i asken. Varje jon har förmågan att neutralisera en svamp eller bakterie. Det som gör kolloidalt silver än mer intressant är att det dödar genom kvävning och inte genom förgiftning, vilket inte ger bakterier möjlighet att mutera för att kunna skapa resistens gentemot ett visst gift - och den vägen skapa resistenta bakteriestammar.

Argyrios är ett fenomen som konstaterades i några få fall i början på 1900-talet, då faktiskt många läkemedel var silverbaserade. Det var ett rent kosmetiskt tillstånd som man kunde drabbas av, om man i kroppsvävnaden ackumulerat kring tio gram silver. Personer som drabbades kunde anta en lite blågrå nyans, men för övrigt så mådde dom bra. Till saken hör, att trots att läkemedelsföretagen nuförtiden smutskastar bruket av silver för bakteriebekämpning, så var det i början av 1900-talet, ända fram till penicillinets intåg i början på 1930-talet, det effektivaste bolagen själva hade att tillgå! Silver fanns inblandat i allt möjligt från näsdroppar till intravenösa injektioner direkt i blodbanorna. Tyvärr var silver väldigt dyrt på den tiden. Detta i kombination med att den tidens framställningsteknik inte tillät de små partikelstorlekar som vi idag kan åtnjuta i dagens kolloidala silver.

Dessutom så blandade man silvret med t ex salpetersyra för att få fram silvernitrat, en högst frätande och starkt färgande substans. Silvernitrat innehållandes stora silverpartiklar, är den substans som läkemedelsföretagen försöker likställa med det elektrokolloidala silver som finns att tillgå idag. Det är dock en väldigt stor skillnad på dom. Partiklarna som användes då framställdes på kemisk väg, eller genom att man malde sönder silvret på mekanisk väg. Den stora partikelstorleken ledde till att silverpartiklarna fastnade i cellmembranen och ansamlades. När det samlats tillräckligt mycket silver i kroppen så kunde personen i fråga anta en blågrå ton. Idag så är partiklarna tusentals gånger mindre och kan omöjligt fastna i cellmembranen, utan passerar obehindrat in och ut ur kroppen.

Även om man felaktigt skulle anta att allt det silver som vi får i oss genom kolloidalt silver, skulle ansamlas i kroppen - så skulle det kräva ca tusen liter för att komma upp i tio gram silver. Eftersom de vanligaste kolloidala silverprodukterna innehåller ca 10 ppm (parts per million), vilket motsvarar 10 milligram silver per liter vätska, så skulle det ta en användare mer än tjugosju år att nå dit - om man dricker en deciliter kolloidalt silver om dagen! Mer realistiska konsumtionsnivåer ligger kring några teskedar, till en halv deciliter i extrema terapeutiska sammanhang. Vid en halv deciliter om dagen, skulle det ta över 54 år att samla på sig tio gram silver, och vid några teskedar om dagen skulle det ta hundratals år! Detta baserat på antagandet att allt silver ansamlades, och inget av det lämnade kroppen. Nu är det som så att silverpartiklar i den storlek som det handlar om, ca 0,01 till 0,001 mikrometer stora, är alldeles för små för att kunna fastna i kroppen. Som jämförelse kan nämnas att de röda blodkropparna är ca 8 mikrometer stora. Silverpartiklarna går runt med blodet, utför det dom ska, och går sedan ut med urinen efter fullbordat värv

Det finns människor som under längre tider druckit kolloidalt silver, samtidigt som de noggrant följt upp och analyserat halten silver i både urin och blod. Man har den vägen konstaterat att silvret bara lånas av kroppen en tid, för att sedan utsöndras via urinen. Det är alltså klart bevisat att kolloidalt silver inte orsakar någon stor ansamling av silver i kroppen.

Dagens extremt finfördelade kolloidala silver är mångfalt mer effektivt än det man hade att tillgå i början av 1900-talet, då det ryms betydligt mer silverjoner i vätskan. Ju fler och ju mindre silverjoner ett kolloidalt silver innehåller, desto mer effektivt är det. Eftersom varje silverjon kan döda en mikroorganism, så förstår man hur effektivt till och med väldigt små mängder kan vara. I början av 1900-talet så malde man silverpartiklarna i mekaniska kvarnar, vilket ledde till onormalt stora - och framförallt varierande storlek på partiklarna. Partiklar som var så tunga att de snabbt förlorade sin laddning och därefter föll till botten i flaskan. Den effektiva hållbarhetstiden kunde ligga på någon vecka. Dagens kolloidala silver har en hållbarhetstid som snarare kan räknas i år. I början av 1900-talet var kolloidalt silver det bästa man hade att ta till när man brottades med en svårbemästrad sjukdom. Priset var också därefter. En behandling med kolloidalt silver kunde på den tiden kosta med dagens pengar mätt, motsvarande ca 4000 kronor! Oftast sprutade man in silvret intravenöst direkt i blodbanan.

Problemet är det att vi mycket tack vare konstgödningen idag, inte får speciellt mycket silver via kosten. Konstgödningen ser till att urlaka våra jordar från de viktiga mineraler som våra kroppar är så beroende av. Det säger sig självt att om man år efter år odlar fram grödor och sen bara för tillbaka kalium, kväve och fosfor, så kommer marken vara tömd på livsviktiga mineraler ganska snabbt. Silver finns normalt sett i mycket av maten vi äter. Som exempel kan nämnas att mjölk och bananer normalt innehåller relativt höga mängder. Man räknar med att man bör få i sig kring 100 mikrogram silver via kosten varje dag. Det motsvarar ca två teskedar med kolloidalt silver av 10 ppm styrka - så det går lätt att kompensera bortfallet från kosten genom att som ett kosttillskott ta kolloidalt silver. Tyvärr finns det inte silver i multivitamintabletter.

En amerikansk rapport vid namn "Earth summit Report" från 1992, konstaterar att vi för 100 år sedan hade ca åttiofem procent mer mineraler i våra jordar. Ett skrämmande konstaterande med tanke på att mineral är än viktigare för kroppen än till och med vitaminer. Utan mineraler så kan kroppen inte bilda de enzymer som används för att utvinna näringen ur maten vi äter. Utan mineraler så stannar helt enkelt kroppen. Mineraler används som en slags katalysatorer i mängder av kemiska processer i kroppen, och måste således finnas där för att vi ska fungera. Urlakningen av våra jordar från mineraler är helt klart en stor orsak till att så många människor drabbas av sjukdomar i dagens samhälle! Detta är ett faktum som våra politiker måste bli mer varse om!

Kolloidalt silver lämpar sig även fantastiskt bra till vattenrening. En fyraprocentig inblandning av kolloidalt silver med 10 ppm styrka, desinficerar dricksvatten under lång tid.  Kolloidalt silver är definitivt en billig lösning att utnyttja för att se till så att människor i tredje världen får tillgång till rent dricksvatten! Att skicka ner utrustning för produktion av kolloidalt silver till människor i tredje värden, vore ett av de absolut bästa sätten att hjälpa dom få ordning på sin livssituation.

Silver har använts för bekämpning av mikroorganismer ända sedan antikens dagar. De gamla grekerna klädde insidan av vatten - och vintunnor med silver, innehållet höll sig färskt mycket längre då. Amerikanska nybyggare använde sig av knepet att lägga en silverdollar i mjölken, då klarade den sig bättre. Till och med i Sverige så visste man i början av 1900-talet värdet av att lägga en silverslant i vattenkärlen för att motverka att vattnet blev skämt i förtid.

Silver är i livsmedelssammanhang godkänt som bl.a. färgämne. I livsmedelsbutikerna kan man köpa en produkt från företaget Santa Maria som heter "Silverkulor". Den ser ut precis som det låter. Produkten används flitigt som garnering på tårtor och bakverk. Den består helt enkelt av sockerkulor som man belagt med ett tunt yttre skikt av rent silver -färgämnet E 174. Tittar man närmare på hur mycket silver en 3 mm kula egentligen består av, så blir man lite förvånad. En kula motsvarar nämligen ca 30 ml i 10 ppm starkt kolloidalt silver, ca 6 teskedar alltså. Om nu silver skulle vara farligt att få i sig, hur i all värden kan det vara att man kan köpa det på ICA? Och hur kan man sen strö det på glass, tårtor och bakverk och låta barn äta 20-30 stycken, utan att oroa sig?

Den gamla adeln använde sig av silverbestick, silvertallrikar och silverbägare. Den vägen fick man i sig silverjoner. Man gav även sina barn en silvernapp eller en silversked att suga på. Det är från denna sed som begreppet "Att vara född med silversked i mun" kommer.

I början av 1900-talet så forskades det mycket inom kolloidalt silver. Tyvärr så har mycket av den gamla kunskapen gått förlorad i takt med att de vetenskapsmän och doktorer som suttit inne med kunskapen, lämnat oss. Som tur är finns det en hel del nedtecknat i form av publicerade arbeten och böcker.

Dr Henry Cookes brukar anses som fadern till det breda bruket av kolloidalt silver i början av 1900-talet.

Intresset för kolloidalt silver sjönk på 1940-och 1950-talet, beroende på att man uppfunnit antibiotikan. 

1963 så fann man att kolloidalt silver var oöverträffat på att döda jäst och svampar. Forskning inom kolloidalt silver påbörjades på nytt på 1970-talet då Dr Carl Moyer, Dr H. Margarf och Dr L. Bretano erhöll federala pengar för att genomföra en studie som skulle leda till att hitta bättre lösningar för behandling av brännskador. De flesta antiseptiska medlen som användes för dessa ändamål, skapade mer biverkningar än verkningar. 

Dr Bretano fann att kolloidalt silver var den bästa brännskadeantiseptika han någonsin funnit. Han konstaterade att oavsett hur mycket eller hur ofta det används, så färgar det inte huden på samma sätt som andra silverföreningar typ silvemitrat eller silversulfa gör. Han konstaterade också att bakterierna inte utvecklar resistens mot kolloidalt silver, vilket användandet av vanlig antibiotika gör. Han publicerade sina upptäckter i tidningen "Surgical Forum".

Kolloidalt silver är helt ofarligt att använda. Dr John Barltrop vid universitet i Toronto, Kanada, har utfört toxicitetstester med kolloidalt silver. Han fann vid tester på råttor, att även vid väldigt stora mängder, så var kolloidalt silver helt ogiftigt för kroppen. Även doser motsvarande 300 000 ppm, dvs. i princip 30 000 gånger starkare än det moderna kolloidala silvret på 10 ppm, gav inga som helst toxiska utslag hos försöksdjuren.

Dr Samuel Etris, en konsult till amerikanska silverinstitutet säger att det har aldrig noterats någon allergisk, toxisk eller cancerös reaktion som resultat av bruket av kolloidalt silver. Amerikanska regeringens center för sjukdomskontroll konfirmerade detta 1995.

1966 rapporterade Dr!. H. Lipton i tidningen "Health Physics" att det idealiska dagliga intaget för silver ligger någonstans kring 100 mikrogram. Silver är ett viktigt spårämne som används av kroppen precis som selen och zink. 100 mikrogram motsvarar ungefär två teskedar med kolloidalt silver med styrkan 10 ppm.

Det börjar även dyka upp alltfler produkter som innehåller silver som bakteriebegränsande substans. Speciellt i Japan har man insett möjligheterna. Det börjar nu komma kylskåp som har silverjoner inbyggda i plasten, allt för att minska bakterietillväxten. Det finns strumpor med invävda silvertrådar som förhindrar dålig lukt. Skärbrädor, räknedosor, toalettsitsar, bankomater, målarfärg och tröjor är andra exempel på produkter som man börjar använda silver till. Den japanska biltillverkaren Toyota har till och med utvecklat en speciell ratt som innehåller silverpartiklar. Det dyker hela tiden upp allt fler kommersiella tillämpningsområden, där man upptäckt vilken fantastisk bakteriebekämpare silver är. Det används ofta i vattenfilter för att eliminera bakterier.

Sammanfattningsvis kan man bara konstatera att utnyttjandet av silvrets bakteriedödande effekt skulle kunna vara mycket större än vad den är idag. Men med växande insikt, går vi mot en allt ljusare framtid där vi med hjälp av silver kan ha bättre kontroll över bakterier, virus och svampar i vår omgivning - utan att de klarar av att mutera och komma tillbaka i en ännu elakare och aggressivare form!

Denna lilla skrift lämnas över i mänsklighetens tjänst. Kopiera den gärna. Sprid den till nära och kära. Låt oss tillsammans visa de makter som bara tänker på sina kvartalsrapporter, att nu är det dags for oss vanliga människor att ta saken i egna händer.

[Tidningen Vital Nyheter utges av Faksimilen Media och publiceras här som ett inlägg i debatten om kost