Jod är ett extremt viktigt mineral som hamnat lite i skymundan. Jod bidrar till att bibehålla normal ämnesomsättning, nervfunktion och kognitiv förmåga och produktion av sköldkörtelhormoner. Jod finns naturligt i sjögräs och alger. Bättre Hälsas jod är helt naturligt från ekologiskt sjögräs som skördas vid Hebriderna utanför Skottland. Skördandet sker mycket omsorgsfullt för att inte rubba ekosystemet och varje batch är mycket noggrant kontrollerad och analyserad för att kontrollera halten av toxicitet.
Vad gör jod?
Förr i tiden användes jod mycket som antiseptiskt medel då det är starkt bakteriedödande. Det finns fortfarande kvar jodlösning för mun- och halsgurglande vid infektioner. Jod är nödvändigt för hela kroppen, men främst sköldkörteln som är lokaliserad längst ner på främre halsen och svullnar upp om jodbrist förekommer vilket initialt kan visa sig som tryck mot strupen, även kallad struma.
Jod används av vår sköldkörtel för att skapa hormoner med krångliga namn, men som tur är har förkortats till T3 och T4 vilka styr metabolismen och tillväxt samt utveckling. T3 heter trijodtyronin och T4 tyroxin (jod omvandlar aminosyran tyrosin till tyroxin).
Koncentrationen i sköldkörteln är 1000 ggr mer än i musklerna. 75% av kroppens totala mängd av jod, upp till 50 mg, finns i första hand i sköldkörteln och sedan musklerna. 15% i huden och skelettet, resten i övriga organ. Inte bara i sköldkörteln alltså, jod finns i alla celler.
Blodrening
Allt blod i kroppen passerar genom sköldkörteln var 17:e minut. Cellerna i sköldkörteln innehåller mycket jod och för varje gång blodet passerar genom sköldkörteln försvagas bakterier och mikrober som kommit in i blodet genom sår, slemhinnorna i näsa och mun eller genom tarmen. Starka bakterier görs allt svagare vid varje passage tills de till slut dör – om det finns tillräckligt med jod. Tillsammans med det övriga immunsystemet kan de hantera inkräktande bakterier.
Jod förekommer i flera körtlar. Salivkörtlar och mjölkkörtlar kan koncentrera nästan lika mycket jod som sköldkörteln (som lagrar 40 ggr mer än i blodet). Äggstockar, brässen, prostatan, binjurar är andra organ som samlar jod. Det återfinns även i CNS, ögon, hud, leder, kärl och ben.
Den rekommenderade dagsdosen på 150 mcg (sedan 1940-talet) är avsedd att förhindra struma i sköldkörteln, och tydligen enbart för det ändamålet, men jod har mer funktioner som vi ser. Frågan är då om 150 mcg räcker till alla organ. Och ytterligare, då vår exponering för brom, flour och klor idag är långt större så finns det starka synpunkter på om RDI verkligen räcker. Dessa ämnen blockerar nämligen upptaget av jod. Allt fler människor får problem med sköldkörteln.
Godkända påståenden på jod (1):
Jod bidrar till normalt energigivande metabolism.
Jod bidrar till normal funktion hos nervsystemet.
Jod bidrar till normal kognitiv funktion.
Jod bidrar till bibehållandet av normal hud.
Jod bidrar till normal produktion av sköldkörtelhormoner och normal sköldkörtelfunktion.
Jod bidrar till normal tillväxt hos barn.
Gravida kvinnor behöver extra jod
Om en gravid kvinnas sköldkörtel inte får tillräckligt med jod för att skapa hormonerna T3 och T4 kan konsekvenserna bli katastrofala i form av hjärn- och nervskador hos fostret. Dessa hormoner är nödvändigt för den skyddande beläggningen på nerverna (kallad myelinskidan) vilka är som mest aktiva från 20 veckor efter befruktningen till strax efter födseln. (2)
Ett flertal studier visar att barnet kan uppvisa en reducering av IQ med 10-15 poäng. Mental efterblivenhet är oftast ett resultat av jodbrist. WHO skriver att närmare 50 miljoner människor lider av hjärnskador från jodbrist. (4) RDI är 175 mcg för gravida och 200 mcg för ammande kvinnor.
Historia
Tyroid som sköldkörteln kallas på engelska betyder sköld, då brosket bakom körteln liknar en sköld. Den första boken som beskrev kroppens olika körtlar skrevs av Thomas Wharton år 1656. Wharton ansåg att körtelns funktion enbart var estetisk. Han observerade att körteln var större hos kvinnor än män ”vilket bidrar mycket till det vackra hos hals och nacke hos kvinnor”. Han pratade förmodligen om struma.
Under 1800-talet använde man jod för att bota struma – i hiskeliga mängder upp till 250 gram (250 000 mcg) per dag. 150 patienter rapporterades botade år 1820. Senare fick man veta att de fick en hel del kortvariga temporära biverkningar, som påminde om struma/akut jodbrist, men de verkade vara övergående.
Jod har mest använts inom medicinen som antiseptika. Stryker man det på huden dödar det 90 procent av bakterierna på 90 sekunder. På 1960-talet kom antibiotika och man slutade använda jod för infektioner. Man slutade även använda det som bronkvidgande för patienter med lungsjukdom. Antihistamin istället för jod, och man slutade även använda det för att minska förkylningssymtom. (4)
År 1821 var första gången jod förekom i en farmakopé. 1850 tillverkade 10 läkemedelsföretag mediciner med jod. 1890 noterades 30 mediciner med jod. Hoppar vi upp till 1956 fanns det 1700 godkända läkemedelsprodukter med jod. Därefter dalade antalet markant.
Den produkt som hållit längst och fortfarande används är Lugoils lösning med 10 mg kaliumjod och 5 mg jod. Den säljs fortfarande över hela världen. Nu som alternativmedicin. Försök görs för att förbjuda den.
Bristsymtom
Brist kan leda till förstorad sköldkörtel, även kallad struma. Det yttrar sig i utbuktning i nedre delen av halsen, vilket beror på att sköldkörteln inte kan producera tillräckligt med hormonet tyroxin och kompenserar bristen genom att växa.
WHO säger att jodbrist är den enskilt största orsaken till mental efterblivenhet och att 1,5 miljarder människor lever i jodfattiga områden och 72% av världens befolkning har jodbrist relaterade störningar. (5)
Trötthet, håravfall, sköra naglar, minnesproblem, pms-besvär, förstoppning och viktökning kan också vara tecken på jodbrist. På grund av att förbränningen/ämnesomsättningen går ner vid jodbrist kan också frusenhet och kalla händer, fötter vara ett tecken. Dessa tecken är dock lätt att förväxla med andra ohälsotillstånd och näringsbrister.
- Det finns flera studier som visar att nedsatt inlärningsförmåga och försämrat minne kan kopplas till nedsatt sköldkörtelfunktion. Även minskad IQ. (6)
- Kopplingen mellan sköldkörtelfunktion och depression är känt sedan länge. (7)
- Gravida och ammande kvinnor bör se till att få i sig tillräckligt med jod då brist under fosterstadiet kan leda till störningar av nervsystemet och den psykiska utvecklingen såväl som den fysiska utvecklingen. (1)
- Även veganer bör vara uppmärksamma om de inte äter jodrika alger.
- Brist på jod gör oss orkeslösa då det bidrar till energiproduktionen i kroppen.
- Eftersom metabolismen stannar upp vid jodbrist kan det hända att man lägger på mer vikt utan att förstå varför.
- Då jod är viktig för nervsystemet kan möjligen olika nervproblem, irritation, stress, sömnsvårigheter etc. kopplas till brist, då kroppen kan sättas i ett stresstillstånd av fly eller fäkta. Även rastlösa barn kan behöva ett tillskott.
- Har barnen stannat upp i tillväxten bör man se över jodhalten tillsammans med läkare.
- Jod kan göra att man kan bli mer klartänkt då det bidrar till normal kognitiv funktion.
- Sköldkörteln hyser ungefär 50 mg jod. På 1970-talet gjorde man en undersökning av hur mycket jod friska personer hade i sköldkörteln och fann att de hade 10 mg per sköldkörtel. Ett antal personer med autoimmun sköldkörtelsjukdom med normala värden T3 och T4, respektive låga värden, hade 4,7 mg respektive 2,3 mg jod per sköldkörtel. Personer med cancer i sköldkörteln hade 20 mcg jod. (4)
Inom medicinen finns uppgifter om att även ökat jodintag i högre mängder kan orsaka sköldkörtelsjukdomar, men det motsägs av det faktum att jodkoncentrationen hos människor har minskat med 50% på 40 år i USA från 1970 till 2012, samtidigt som sköldkörtelsjukdomar ökat ganska kraftigt under samma tid. Uppenbarligen är det brist som orsakar detta, inte tillgång. Dock finns det vissa uppgifter som säger att symtom på struma kan visa sig vid höga doser jod, men att symtomen är relativt snabbt övergående. (3-1-A)
En studie i Köpenhamn på 4639 personer från Köpenhamn och Ålborg visade att de från Ålborg hade ”svår jodbrist” mot Köpenhamns ”medelsvår jodbrist”. Ålborg hade 2,6 gånger mer sköldkörtelsjukdomar än Köpenhamn.
Finländarna hade högsta dödligheten i hjärt-kärlsjukdom och det visade sig att det dog fler personer i östra Finland än västra. Det enda statistiskt signifikanta var att de i östra Finland åt mer jod än i västra. Risken att dö i hjärt-kärlsjukdom är 353 gånger högre om man har struma = jodbrist. Då började man berika jod i fodret till alla djur och lade mer jod i saltstenarna till korna. Idag har dödligheten i hjärt-kärlsjukdom minskat med 50 % och livslängden ökat med fem år. (3-1-B). Man berikar även jordarna med selen.
Förekomst
Havet innehåller den största jodkällan. Jod förekommer därför naturligt i hummer, fisk, torsk och kolja i synnerhet, musslor och framförallt i havsalger med varierande mängd, beroende på vilken alg. Kelp har mycket hög halt. Studier har visat att Kelp absorberar ökade mängder jod när den utsätts för oxidativ stress. Även blå-gröna alger absorberar mer jod som en antioxidant vid stress.
Dock innehåller havssalt inte så mycket jod. Förr (från 1936) berikades så gott som allt salt med extra jod (Jodsalt) med 50 mcg per gram salt. Detta är dock frivilligt. Idag förekommer det många olika sorter med flingsalt, örtsalt, havssalt och Himalayasalt etc. som inte berikas. Dessutom kan den 30-åriga kampanjen för minskat saltintag ha bidragit till problemet.
Som kosttillskott förekommer det ofta som algpreparat med mängden standardiserad. Äter man mycket alger (sushi t.ex.) kan man se över totala mängden, men då får man äta mycket om det skulle bli ett problem. Det finns även som droppar som kosttillskott med högre mängd.
Då jod även förekommer i berggrunden såväl som i det övre jordskiktet uppkommer brist där inlandsisen skalat bort det övre lagret och tryckt ner berggrunden. Skandinavisk jordmån har därför låg halt av jod, såväl som selen.
Någon undersökning av hur mycket vi får i oss genom maten har inte gjorts i Sverige. Nedan visas några vanliga livsmedel med högt jodinnehåll. Men man får tänka på att det är per 100 gram livsmedel – och hur många äter 100 salt per dag, eller hummer? Ägg med jodiserat salt är bra. Tyvärr är det nyttiga havssaltet oftast inte jodberikat och vanligt salt är nästan alltid raffinerat från nyttiga spårmineraler.
| Mcg / 100 g | Livsmedel |
| 5 000,0 | Joderat salt |
| 700,0 | Hummer rå |
| 448,6 | Kolja kokt |
| 270,9 | Torsk kokt |
| 180,0 | Blåmusslor kokta |
| 140,0 | Löjrom saltad |
| 120,0 | Äggula ekologisk |
| 108,4 | Makrill kokt |
Upptaget
En annan viktig faktor som vi nämnde i början är att upptaget av jod kan ersättas av klor, brom och flour (vilket kallas halogenförskjutning inom kemin). Om man dricker klortillsatt vatten utomlands bör man tänka på det. Mycket salt (natriumklorid) kan även störa upptaget. Flour finns i så gott som all tandkräm. Brom, som är den värsta av dem och kemisk släkting till jod, används i flamskyddsmedel i möbler, samt i ogräsmedel. Det finns även i vissa läskedrycker (som BVO) och andra matvaror, det sprutas på frukt och grönsaker, trots att det är förbjudet på livsmedel. I vissa länder används det i bröd då det gör degen lättare att knåda. Brom hälls fortfarande i simbassänger och hemmapooler som ”hälsosam ersättning till klor”. Det skrevs ut som bromsalt på 1800-talet då det dämpade sexlusten hos ”livliga kvinnor”! Det är cancerframkallande och inflammationsframkallande, vilket man tror beror på att brom blockerar jodupptaget. Alltså inget man vill ha i kroppen. Men tillför man högre doser av jod verkar det som kroppen avgiftas på dessa ämnen. Det kan resultera i en del avgiftningsreaktioner i början när de frigörs, om man tar extra jod.
En annan viktig faktor är att fruktsocker hindrar upptaget av koppar vilket i sin tur minskar produktionen av T3 och T4 hos sköldkörteln. (8,9) Så även om den gravida kvinnan äter jodrik mat, men också mycket fruktsocker (frukt, läsk etc.), riskerar hon barnets hälsa och IQ. Två stora studier visar att jodbrist kan sänka barnets IQ med 10 poäng. En studie visar att gravida kvinnor i Sverige lider av mild jodbrist, enligt normer från WHO.
En studie från Australien visar att kombinationen med jodfattig diet i kombination med mycket fruktos antyder en 50 procentig ökning av sköldkörtelhormonbrist hos gravida kvinnor. (10) Myndigheterna beordrade tillsats av jod till allt bröd i Australien från oktober 2009. Dock inget förbud eller restriktioner av fruktos, så problemet lär fortsätta. Även Danmark och USA tillsätter jod i brödet. Men i och med att folk äter mindre bröd och kolhydrater; att mineralerna i jordarna minskar; att färdigmat, snabbmat och skräpmat sällan innehåller jod, så minskar intaget drastiskt i vissa områden.
En annan viktig faktor är att vissa mediciner blockerar upptaget, betablockerare, P-piller och hormonbaserade läkemedel, och kanske framförallt SSRI-medel, alltså antidepressiva, som långt över en miljon svenskar, främst kvinnor, använder. Om det är en tillfällighet vet man inte, men främst kvinnor drabbas av sköldkörtelproblem. Det kan även bero på att östrogen (estradiol) blockerar upptaget i tunntarmen. (7)
Hur mycket jod behöver vi?
Livsmedelsverkets rekommenderade intag per dag (1) skiljer sig mellan olika åldersgrupper, se tabellen nedan:
Kön/Grupp/Ålder Rekommenderat intag
Spädbarn 6-11 månader 50 mikrogram
Barn 12-23 månader 70 mikrogram
Barn 2-5 år 90 mikrogram
Barn 6-9 år 120 mikrogram
Vuxna, tonåringar och barn över 10 år 150 mikrogram
Gravida 175 mikrogram
Ammande 200 mikrogram
I och med våra jodfattiga jordar och att salt inte längre joderas på samma sätt så är risken stor att vi får i oss för lite jod.
Jämför man med Japan uppstår en stor skillnad. Japanerna får i sig omkring 3-4000 mcg (3-4 mg) per dag. De äter mycket bruna alger (kelp), röd alg (nori blad med sushi) och gröna alger (chlorella) dagligen. (7) Att det skulle bero på att japanerna anses som världens friskaste folk får vi låta bero. Det finns uppgifter på nätet att japanerna får i sig 13-14 mg jod per dag, men det verkar felaktigt. Man hade utgått från hur mycket alger japaner åt per dag. Men forskarna hade mätt på fuktiga alger, det skall mätas på torra alger. De får i sig ca 3-4 mg per dag, vilket är högst i världen via maten, och de har även högst livslängd av alla länder, om det nu skulle vara relativt.
UL eller Upper Tolerance level (högsta toleransnivå vid längre intag) i Japan för jod är också 3000 mcg, medan det är 1100 mcg i USA och 600 mcg i EU/Sverige. Och det finns det alltså synpunkter på.
Som dr Guy E.Abraham, professor i obstretik, gynekologi och endokronologi vid UCLA School of Medicine, som forskat mycket runt jod, skriver:
”Med tanke på vikten av detta element för ett övergripande välbefinnande, så är det fantastiskt att ingen studie hittills har gjort försök att svara på den mycket viktiga frågan: Vad är den optimala mängden dagligt intag [av jod] som leder till de största nivåerna av psykiskt och fysiskt välbefinnande hos majoriteten av en befolkning med ett minimum av negativa effekter?” (11)
Demografiska undersökningar av Japan och Island avslöjade att båda länderna har ett relativt högt intag av jod och låg förekomst av struma och bröstcancer,
I Mexiko och Thailand observerades det motsatta: en hög förekomst av både endemisk struma och bröstcancer. Thomas et al har visat en signifikant och invers korrelation mellan jodintag och förekomsten av bröst-, endometriecancer och äggstockscancer i olika geografiska områden. (12)
Jod är definitivt ett omtvistat mineral. Detta material är avsett att presentera de olika åsikterna om användningen av jod, och är inte avsett att diagnosticera eller rekommendera behandling. Det bör göras med en läkare, funktionsmedicinare eller alternativläkare. Om man har problem med sköldkörteln bör man inte experimentera själv med höga doser. Jod är ingen magisk kur som botar alla sjukdomar, bara de som beror på jodbrist.
Referenser
(1) https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/salt-och-mineraler1/jod
(2) https://davidgillespie.org/why-iodine-is-being-added-to-your-daily-bread/
(3) https://www.who.int/news-room/q-a-detail/nutrition-effects-of-iodine-deficiency
(4) https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-94-009-6705-2_10
(5) https://kurera.se/jod-i/
(6) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3246784/
(7) https://naringscenter.se/jod-den-bortglomda-mineralen/
(8) https://academic.oup.com/jn/article-abstract/116/4/625/4763166?redirectedFrom=fulltext
(9) https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/1694503/
(10) https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11708309/
(11) https://www.optimox.com/iodine-research
(12) https://www.optimox.com/pdfs/
